• Sjöar och vattendrag

    Förbränningen av fossila bränslen, bilismen, sjöfarten och industriella utsläpp orsakar den försurning som är en av vår tids största miljökatastrofer alla kategorier. Försurningen måste motverkas, annars drabbas sjöar och vattendrag av obotliga skador.

    Det bästa botemedlet mot försurning är kontinuerlig kalkning.

    Om vi vill ha ett ekologiskt hållbart Sverige behövs kalkning för att rädda omistliga vattenmiljöer för bevarande av den biologiska mångfalden. Men många vattendrag ingår även som viktiga beståndsdelar i miljön för många svenskars rekreation och för en allt mer lönsam fisketurism. Därför är kalkning en gemensam angelägenhet för hela samhället.

    Sverige är världens ledande nation när det gäller sjökalkning. Tack vare framstående forskning, framgångsrika industrier och förutseende folkvalda har vi idag en mycket utvecklad bekämpning av försurningens skadeeffekter.

    Det viktigaste på lång sikt är att reducera de försurande utsläppen redan vid källan och på det området händer mycket positivt. Men även om utsläppen i ett slag helt upphörde är vi, p g a sura depositioner i markerna runt våra sjöar och vattendrag, tvungna att fortsätta kalka i många år framöver. Det finns forskning som räknar med att det i vissa län kan handla om ett antal generationer framåt.

    Under den senaste 40-årsperioden har investerats över 4 miljarder kronor för att rädda utsatta vattenmiljöer. I Sverige finns det ca 17 500 sjöar och över 100 000 km bäckar, åar och älvar, som är försurade genom mänskliga processer. Men endast 7 500 av dessa sjöar och 12 000 kilometer av vattendragen har kalkats direkt i vattnet eller på angränsande våtmarker.

    Enligt ett av Riksdagens 16 miljökvalitetsmål skulle högst 5 % av sjöarna och 15 % av vattendragen fortfarande vara försurade 2010, ett mål som inte nåddes och i bästa fall kan förverkligas 2020. Ändå har Riksdagen på Naturvårdsverkets förslag beslutat att successivt dra ned på kalkningsanslaget.

    Minskningen av anslaget oroar praktiskt taget alla i Sverige som mer eller mindre agligen sysslar med kalkning, på länsstyrelser, i kommuner och i den bransch, som så framgångsrikt bidragit till att utveckla både produkter och metoder.

    Spridningen av den livsviktiga kalken sker med hjälp av helikoptrar, båtar, doserare eller terränggående fordon. Drygt 120 000 ton kalk i olika former tillförs årligen vår svenska natur men spridningen skulle behöva vara mer omfattande med tanke på tillståndet i naturen.