Tillverkning

Det finns två typer av ugnar, roterugn eller schaktugn. Roterugnen en horisontell ugn som är 60-150 meter lång och som sakta roterar alltefter som materialet långsamt rinner igenom ugnen. Schaktugnen är i princip ett eller två vertikala rör där kalkstenen vandrar neråt under processens gång. Energiförbrukningen är hög vid bränning av kalksten och energin tillförs i utloppet av roterugnen eller i toppen via lansar i schaktugnen.

Schaktugnen är mer energieffektiv i och med att förvärmda gaser kan effektivt utnyttjas för att förvärma materialet. I roterugnen blir däremot förlusterna högre eftersom det inte finns samma möjlighet att låta heta gaser passera genom materialbädden. En roterugn är dock mer flexibel från produktionssynpunkt. Vid bränning av kalksten avgår koldioxid och kalciumoxid blir kvar (CaCO3 ger CaO + CO2). Energiförbrukningen vid bränning av kalk är hög och utsläppen av CO2 är höga. När det gäller kalksten så bidrar den med 0,785 ton CO2 per ton bränd kalk och dolomitsten kring 0,913 ton CO2 per ton bränd dolomit. Det bränsle som används för tillverkning av bränd kalk är malet kolpulver, gasol, koksgas eller olja. Beroende på ugn och bränsle så blir CO2 -utsläppen olika och är högst från roterugnar.

Omfattande investeringar har gjorts i miljöförbättrande åtgärder såsom filter och effektivare styrning via processdata.

Efter bränning krossas ibland den brända kalken och därefter mals den till lämpliga leveransfraktioner. Den vanligaste fraktionen är under 18 mm som medger pneumatisk hantering och transporter i bulkbilar. En del av den brända kalken, som regel i finare fraktioner, går vidare till produktion av släckt kalk.

Produktionen av släckt kalk går till så att man i en släckningsanläggning tillsätter vatten till den brända kalken och följande reaktion uppstår.
CaO + H20 ger Ca(OH)2.